Åse

1. Att de hälsar genom att säga "Alright?", för jag vet inte om jag ska svara "I'm good, thanks and you?" eller bara säga "Hi". Jag brukar oftast svara med hur jag mår men jag har fått förklarat för mig att det är fel. Men varför fråga om man inte vill veta?

2. Att de säger "Cheers" hela tiden, istället för att säga Hejdå, Hej eller Tack. I min värld så säger man "cheers" som vi Svenskar säger "skål", när man skålar! Håller man upp en dörr, så får man ett "cheers" till exempel. Det får mig att undra, när säger dem tack då? När passar det sig att tacka?

3. Att dem är så otroligt rakt på sak - ogillar man någon, då visar man det, precis som att om de uppskattar något då visar dem det också. Häromdagen fick jag "nasty looks" av en tonårsmamma för att hon tyckte att jag såg för fin ut (antar jag, jag var uppklädd) och det är väldigt vanligt att killar är på när dem vill "visa sin uppskattning". Att dem är så rakt på sak innebär också att ironi oftast går över huvudet på dem och dem tar vad man säger bokstavligen istället och så blir det ett fiasko.

Misstolka mig inte dock, jag trivs väldigt bra här i England. Jag uppskattar hur otroligt trevliga människor kan vara, hjälpsamma och generösa på ett sätt som jag inte upplevt hemma. Det är också ett plus att dem är ganska rakt på sak, för det betyder också att dem är mycket mer öppna och det är lättare att lära känna folk. Men i det stora hela så är England otroligt olikt Sverige, på gott och ont.