Åse

Igår fick jag mina två sista svar, som var från Bath Spa, och det var.. ytterligare två unconditional offers! Stolthet blandat med panik spred sig snabbt i kroppen då jag helt plötsligt hade alldeles för många valmöjligheter. Läskigt och överväldigande att behöva välja och veta hur mycket som står på spel (främst gällande ekonomin). Men efter att ha pratat igenom det med mamma, Daniel och James så var jag lugn och därmed svarade jag på alla mina alternativ. I höst blir det Education, Learning and Development på University of West England! Trots att det fortfarande känns smått nervöst och överväldigande, så känns det som rätt val. Dock måste jag erkänna att det kändes ganska drygt och kaxigt (på ett dåligt vis) att bara nonchalant tacka nej till sådana fina erbjudanden från Bath Spa. Men enligt UCAS så är det så man måste göra om man tackar ja till ett unconditional offer, vilket jag gjorde. Hoppsan hejsan.

Efter att knappt ha sovit i natt, så hjälpte det inte att jag mått uruselt hela morgonen också. Illamående, ont i magen och så otroligt utmattad och trött! Jag borde plugga, men konstruktteorier känns inte så himla lockande just nu. Jag får nog hoppas på att jag mår bättre imorgon och därefter köra hårt med allt skolarbete som behöver klaras av denna vecka. Just nu tänker jag försöka hoppa in i duschen innan jag ruttnar sönder och samman (eller snarare somnar igen), sedan lär det nog bli en eftermiddag i sängen eftersom att jag inte tror att jag orkar min dagliga promenad idag. Men nästa vecka har jag en tid bokad på gymmet som jag ska gå med i, så jag har tagit ett steg i rätt riktning.

Även idag är en bra dag för min del! Jag vaknade och kände väl lite si och så angående livet då det var, och fortfarande är, en grå Måndag. Lite synd efter det underbara vädret vi hade i helgen, men sådant är livet! Efter att jag hade dammsugit och moppat golvet i köket och matsalen, så la jag mig och vilade i en timme (somnade icke) då jag var ganska trött. Efter jag hade klivit upp så blev det som vanligt att jag borstade tänderna, använde munskölj och ansiktsscrub för att vakna till liv innan jag satte mig och skrev på min dugga. Duggan är nu inlämnad och jag lyckades även sätta en gammal quiz som jag hade kuggat tidigare! En av mina lärare har även meddelat att om jag beskriver 7 koncept av dem jag kuggade på provet, så kan jag bli godkänd på moment 2. Jag känner mig så mycket gladare och mer avslappnad nu när skolan verkligen ordnar upp sig för min del. Inlämningen ska in senast Söndag men jag ska göra den så fort som möjligt, först ska jag bara läsa veckans två kapitel eftersom att moment 3 börjar nå sitt slut för min del. Sedan ska jag njuta av en välförtjänt skolpaus innan moment 4 börjar!

Åh, vilken fantastisk helg jag har haft! Att hela veckan varit småtrist och grå spelar lixom ingen roll, för helgen var grym.

2/3 av duggan är nu skriven och jag är dödstrött. Klockan är knappt 19, men jag skulle likaväl kunna gå och lägga mig på en gång. Lunchen med Hannah var jättetrevlig men maten mötte inte mina förväntningar, tyvärr, så lite besviken var jag men det gick ingen större nöd på varken mig eller Hannah. På vägen tillbaka tog jag bussen till Tesco för att handla en hudvårdsserie, som var slutsåld, och lite småsaker till Daniel (som fyller år nästa helg). Jag kollade på ett avsnitt av Veronica Mars innan jag stod i köket en timme och lagade en "casserole" med kyckling, ris och svamp som faktiskt blev riktigt god. Jag råkade hälla kokande vatten på min fot dock och det gjorde helvetiskt ont, men utöver det så klarade jag mig bra. Medan den stod och puttrade, så satte jag mig och skrev på min dugga och fortsatte även efter middagen. Ska nu ta hand om det sista innan jag slänger mig på min säng och ser på säsongsavslutningen av Veronica Mars.

Jag är inte typen som skyltar med mina politiska åsikter (knappt några åsikter alls) i min blogg, eftersom att jag oftast finner att sådana människor kan vara oerhört odrägliga. Jag, precis som alla andra människor, har åsikter och tankar men jag brukar inte delge dem med hela världen. Denna gång blir det dock ett undantag! Som alla säkert vet, till och med jag här i England, så har Viktoria och Daniel fått en liten flicka nu. På min Facebook så härjar det med status uppdateringar angående detta av alla dess slag, de flesta positiva men också en del negativa kommenterar gentemot vårt kungahus och den lilla flickan. Många argument handlar om att det är dumt att fira hennes födelse, att hon är inte viktigare än andra nyheter, och så vidare. Personligen tycker jag att Viktoria är en bra representant för Sverige och jag ser faktiskt fram emot att få se den lilla flickan (och jag kollade inte ens på bröllopet, så det säger en del). Jag tror vad som stör mig mest dock, är folket som är emot monarkin av den anledningen att vi inte har ett folkvalt styre, och därmed är emot det nya tillskottet i Kungafamiljen. Till det vill jag bara säga en sak: det är då verkligen inte den lilla flickans fel och jag förstår inte hur man kan vara emot lite glada nyheter. Det är fullständigt okej om man inte gillar monarkin, det rör mig inte i ryggen, men vad är fel med att Sverige har lite positiva nyheter för en gångs skull? Jag är säker på att den lilla flickan, om det nu händer, kommer att vara en jättebra representant för Sverige någon dag.

Efter att ha städat ur kylskåpet, städat toalett och badrum och skrivit 1/3 på min dugga (den är nämligen uppdelad i tre olika delar) så bestämde jag mig för att ha en lugn dag inomhus. Det har nämligen varit grått, regnigt och väldigt blåsigt hela dagen och därmed otroligt kallt inomhus - så att gå ut har inte varit speciellt lockande. Jag har tittat en del på diverse tv-serier, myst med katten och börjat planera en dagstripp till Cardiff med Au Pairerna nästa helg. Ikväll ska jag laga middag till oss alla (mamman kom hem igår) och därefter hämtar Daniel mig eftersom att vi inte kunde ses igårkväll. Imorgon ska jag däremot ut för att jag och Hannah äta lunch på Flavourz, som är en restaurang som serverar Indiskt och Kinesiskt buffé-mat för £7. En lunch som jag verkligen ser fram emot för jag ska äta till jag rullar fram!

Denna eftermiddag har jag bara varit på dåligt humör. Det är som om det sitter en liten sur person inuti mig och får hela mitt glada inre att skrumpna ihop. Jag vet att det inte stämmer och att det är en total överdrift men just i skrivandets stund så känns det som om allting bara går fel. Skolan är en stor del av denna känsla då jag kuggade min dumma omtenta trots att jag denna gång hade rätt bok. Detta betyder att om jag ska göra ytterligare en omtenta, så måste jag läsa en hel bok till och just nu så har jag inte tiden till det då jag har fullt upp med ett annat moment av kursen som är stressande nog. Jag förstår inte hur en kurs som jag läser för skojs skull kan få mig att känna mig så otroligt korkad och värdelös. Denna kurs slutade vara rolig för länge sedan, den är bara en stressande faktor numera. Om mina lärare inte skapar ett mirakel snart, så ger jag upp.

Denna vecka kunde inte ha börjat på ett bättre sätt! Jag vaknade imorse och för första gången på månader så var det inte nattsvart ute och jag kände mig faktiskt inte speciellt trött, trots att jag hade svårt att somna igårkväll. Magi! Pojken var jättesnäll och hjälpsam imorse, vilket underlättade något otroligt i och med att mamman är borta pga jobb hela veckan. Efter att ha dammsugit köket och rensat lite, så tog jag en varm och skön dusch som avslutades med en hårinpackning. Jag har sedan dess pluggat lite (vetskapen att jag har en essä att skriva snart gör pluggandet mindre lockande) och ätit en tidig lunch. Jag ska nu varva Social-Kognitiva teorier med Veronica Mars till jag tagit mig igenom kapitlet, sedan blir det jobb igen vid 16-tiden.

Nu är det dags för ett inlägg som summerar vad jag gjort sedan sist, igen, eftersom att jag har haft en väldigt fullspäckad vecka!

Torsdag: Efter lite plugg och slapperier, så kom Johan över i några timmar efter skolan och vi satt mest i soffan och snackade skit och kollade på skit-tv (jag hade saknat Svensk tv). Strax efter att han hade gått, så hämtade mamma upp mig och vi åkte till Kista för att möta pappa. Vi skulle nämligen se "The Descendants" och oj vad den var bra! Lite jobbigt att se så många välkända ansikten från tv-serier jag följt och dylikt (George Clooney borträknat, jag älskar honom) men filmen i sig var helt underbar. Sorglig, rolig och smart! Med en alldeles fantastisk moralkaka, tycker jag. 4/5 poäng får den av mig!

Idag hade jag en mycket trevlig och efterlängtad "catch up"-lunch med Miranda i Sollentuna Centrum (som förövrigt har gjorts om sedan jag var där sist) som varade i cirka 2 timmar och vi pratade om skolan, framtiden och förhållanden. Trots snökaos så kom jag tillbaka hem utan problem, där jag möttes av Hannah som ville bli förhörd, igen, inför sin tenta, så jag fick lära mig en hel del om en drös med sjukdomar medan jag förhörde henne i någon timme. Därefter var det plugg som gällde även för min del, nämligen "Trait Psychology" som var ett intressant kapitel, om än det kunde ha varit roligare att läsa om författarna var mer begåvade! Strax så ska mamma och jag åka in för att möta upp pappa och Hannah, för vi ska nämligen gå ut och äta middag för att fira att jag äntligen fått mitt körkort. Det blir Libanesiskt i stan och jag ser väldigt mycket fram emot det. Sedan blir det en tidig kväll med tv-series mys.

För att sammanfatta vad som hänt sedan jag skrev sist, så tänkte jag skriva vad som hänt dag för dag sedan i Fredags då det varit en väldigt händelserik tid!

Fredag: Klockan 7 gick larmet hos Daniel och vi packade ihop och gjorde oss i ordning för att hinna till bussen, som visade sig vara försenad. Det var extrema bilköer hela vägen till tåget, vilket resulterade i att vi fick springa från bussen till tågstationen och kom fram till tåget (som var på sista perrongen) kl 09.01 när vårt tåg skulle gå 09.00. Där stod tåget men vi fick inte komma på! Jag var så trött, frustrerad och kunde inte andas, så jag började gråta. Daniel gick för att lösa problemet och det resulterade i att vi fick ta ett senare tåg och sedan ta taxi från Reading för att hinna i tid till flyget. Vi hann! På flygplatsen köpte vi lunch och sedan spenderade vi flygturen med att kolla på tecknade serier och lite annat som Norwegian visade, en mycket trevlig tur. Mamma hämtade oss sedan på flygplatsen och kvällen spenderades med mina närmaste vänner framför filmen 'It's kind of a funny story' med glass, chips, ostbågar, läsk och godis. Det var ett underbart sätt att fira min födelsedag på!

När jag stod och lagade lunch till mig själv idag, så kom värdmamman ned med en present till mig och mitt hjärta bara smalt, speciellt när jag såg kortet som pojken hade skrivit och ritat åt mig. Inuti fanns två grattis-kort; ett från värdfamiljen och ett från mormorn, och så själva presenten som bestod av tre body sprays från Soap and Glory (älskar det märket, hur kunde hon veta det?). Under tiden jag satt i köket och åt, så knackade det på dörren och efter en stund så kom mamman in till mig, med ett stort paket, och sa att det var till mig. Fullständigt överrumplad så öppnade jag det och det var laptop väskan i läder från Visconti som jag hade önskat mig! Mina älskade föräldrar hade beställt den åt mig och skickat den hit. Det börjar verkligen kännas av att det är min 20-års dag på Söndag och om jag är taggad! Jag börjar äntligen må bättre (tror att jag i skrivandets stund mår som bäst på hela veckan) och jag längtar efter att få åka hem. Efter att få sitta runt matbordet med min smått skruvade familj och njuta av livet. Och så längtar jag efter snö!

Denna morgon var också en sådan där botten-morgon. Min värdmamma sa att jag var tillåten att gå och lägga mig igen och jag tvekade inte en sekund till att tacka ja till sängen. Jag sov fantastiskt dåligt(!) i natt och vaknade en timme tidigt imorse utan att kunna somna om. Men efter en timmes sömn, så mådde jag bra igen - det var som ett mirakel hade skett. Därför bestämde jag mig för att inte avboka mitt doktorsbesök (hade ändå tagit 3 veckor att få en tid) och åkte sedan iväg för att få hormonspiralen insatt. 30 minuter efter min tid var avsatt, så blev jag inkallad av en väldigt hjälpsam, informativ och vänlig doktor. Hon ställde en hel drös med frågor om mitt sexliv, vilket kändes lite obekvämt men de har tystnadsplikt så jag var öppen och ärlig. Vi diskuterade även olika alternativ och jag bestämde till slut att hormonspiralen fick vara värd ett försök efter att vi hade pratat om hur det går till och så vidare. När jag hade bestämt mig för att gå igenom med det, dock denna gång med lokalbedövning, så hämtade hon en sjuksköterska som under hela tiden höll mina händer och pratade med mig för att hålla mig lugn. Tack vare bedövningen så gick hela proceduren bra och var inte lika smärtsam som förra gången. Efteråt kände jag mig smått yr och smärtan började kännas av riktigt ordentligt, så jag träffade Daniel en liten stund för stöd och sedan gick jag till Boots för att köpa Paracetamol (eftersom att man får ta det var fjärde timme) och på Boots köpte jag även något som heter "Cura-Heat". Det syreaktiverande värmeplåster som är specifikt gjorda för mensvärk, som man klistrar på, utanför kläder, på området där man har ont. Där sitter dem sedan och värmer i 12 timmar! Tre stycken för £3.40, definitivt värt priset.

När jag vaknade imorse så hade jag verkligen nått botten! Feber, huvudvärk, ont i halsen och ett påtryckande illamående. Min värdmamma sa åt mig att gå och lägga mig igen och så fick jag med mig en hink. Den hinken behövdes mycket riktigt eftersom att jag cirka en halvtimme senare spydde och därefter somnade. Jag har känt mig totalt utslagen hela dagen och knappt lämnat sängen. Nu när min mage är tillbaka på banan igen, så har förkylningen gjort sig rätta istället. Jag har nyst, snytit mig och snörvlat som ett snorigt litet barn. Ont i halsen, ont i huvudet, ont i nacken - ont, ont, ont. Men jag vägrar att ge vika! Jag har ätit fyra vitlöksklyftor (något som min faster föreslog en gång då jag var sjuk), druckit apelsinjuice, ätit alla vitaminer jag kommit över och försöker nu proppa i mig citrusfrukter. Jag tänker inte vara sjuk på denna födelsedag också, det kommer inte på tal. Imorgon ska jag vara frisk, punkt slut. Och om inte, så ska jag ändå åka in för hormonspiralen och sedan kan jag spendera en dag i sängen igen. Kanske.

Idag är det exakt sex månader sedan Daniel frågade mig om jag ville bli hans flickvän och jag kan knappt förstå att tiden har gått så snabbt. På Fredag är det sex månader sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade till England också. Det känns konstigt men också väldigt härligt! Att min spontana idé om att bli Au Pair gick så bra och att jag skulle trivas så bra, det hade jag nog inte räknat med till att börja med. Det var mer förhoppningar. Nu har jag nya förhoppningar inför den stundande hösten, det stora steget som innebär att börja universitet, och även om det känns lite läskigt så ser jag verkligen fram emot det. Dessutom så känner jag mig redo att börja ta hand om mig själv med tvätt, matlagning och städning då det ingår i mitt jobb redan nu. Det ska bli skönt att få en helt egen plats som jag kan breda ut mig på utan att känna att jag gör fel också. Trots att jag trivs väldigt bra här, så är det inte riktigt samma som att bo hemma.

Bara fem dagar till jag är tillbaka i Sollentuna igen, även denna gång med Daniel (fast han är faktiskt frisk nu), och jag är otroligt exalterad! Kan bero på att nästa helg är det min 20-års dag men det ska också bli roligt att få komma hem till ett vinterland och få umgås med min familj, min släkt och mina vänner. Jag ska äta massor av semlor! Och njuta av att vara hemma. Fast jag känner mig faktikt som hemma här i Bristol också, det är en väldigt härlig känsla att kunna känna att man passar in. På tal om att passa in, igår var jag och Daniel på Undergraduate Open Day på UWE och efter att ha suttit och lyssnat på en genomgång om Education, Development and Learning så kände jag mig så himla nöjd med mitt val. Det är som om utbildningen är gjord för mig och skapad efter mina intressen, jag kan knappt bärga mig nu - jag vill börja plugga på en gång! Dem har ett otroligt smart upplägg och skolan var väldigt fräsch, modern och smart. Jag fick också kika in på studentkorriderna och dem var riktigt läckra! 
På kvällen blev det Pub Quiz i vanlig ordning och jag lyckades faktiskt bidra lite, men det var endast för att det handlade om sitcoms.. Men det är då bättre än inget! Idag var jag och Daniel på Harvester, vilket är en sorts restaurang där man väljer 1) vilket kött alternativ man vill ha, 2) vilken sås man vill ha till, 3) vad för sorts potatis/ris/pasta man vill ha och 4) äter en massa sallad. Gratis påfyllnad på läsk får man också. Vi valde båda Mixed Grill med Pommes Frites, vilket var: korv, bacon (mer som kassler dock), kyckling, biff, lökringar och ägg. Man blev minst sagt mätt! Sedan åkte vi till Keynsham där vi tog en liten promenad i solskenet, idag är nämligen snökaoset över sedan länge här i Bristol.

Äntligen är det Fredag, dagen som jag hade väntat på hela veckan. Men min kropp hade andra planer och bestämde sig för att jag inte alls skulle få åka in och träffa Anna och med henne äntligen besöka Arnolfini museet. Jag skulle istället få ligga i sängen med en mycket ledsen mage och trycka i mig en massa saker jag inte tycker om. Jag hade nämligen läst på internet att äpplemos, yoghurt, blåbär, kamomill- eller pepparmintste och bananer kan lugna en upprörd mage. Så jag proppade i mig allt det där, mot min vilja, i hopp om att jag skulle bli bra. Jag måste erkänna att jag faktiskt mår bättre, sedan om det beror på alla tabletter jag tagit eller om det beror på vad jag ätit, det vet jag inte. Dock är jag helt utmattad, sov uruselt i natt och två tupplurer har inte hjälpt. Jag och Daniel får slopa bowlingen och istället får det bli en lugn hemmakväll. Jag hoppas verkligen att jag mår bra igen imorgon för kl 11 börjar Undergraduate Open Day på UWE och jag tänker vara där om jag så ska dö på kuppen! Jag tror jag överlever dock, åtminstone idag. Katten Rosie ligger och myser med mig så snällt, hon kan vara en riktig satmara ibland (som när hon rivs och bits) men oftast så är hon mysig! Jag har kommit på mig själv med att prata Engelska med henne när jag är glad på henne och Svenska när jag är upprörd. Där ser man!

Denna morgon började med att jag sov igenom larmet och insåg med stress att jag hade fem minuter på mig att komma upp ur min mysiga, varma, säng och hoppa i kläderna. Det gick bra, men det var tog emot med tanke på att det var en riktigt kall morgon med frost på fönstrena. Dock slapp jag morgonrundan då mamman ansåg att det var för kallt för pojken att gå till skolan, så hon körde honom trots att hon fortfarande är sjuk. Medan de var borta så passade jag på att dammsuga övervåningen för att slippa störa mamman senare och sedan dess har jag mest bara myst framför diverse tv-serier och bloggar. Om en och en halv timme ska jag möta Angelica och en av hennes pojkar för lunch på Wetherspoons eftersom att vi inte kunde hitta en dag eller tid som passade oss båda. Ska bli roligt att träffa dem dock, även om kylan avskräcker mig lite från att i överhuvdtaget gå ut idag.

Och så har en av mina favoritmånader börjat. Den var väldigt seglivad dock, men vädret har varit fantastiskt! Strålande solsken, blå himmel och sådär isande kallt utomhus. Jag har haft myror i brallan hela dagen och velat hitta på något men ingen har haft tid. Visst är det typiskt? Dock så bad mamman mig att gå och hämta pojken i skolan, ett uppdrag som kan vara roligt men eftersom att det är så himla kallt så finns det stor risk att han gnäller hela vägen tillbaka. Har nämligen inte hämtat upp honom sedan vintern började pga kylan men idag är hon sjuk, så jag har inget val. Det är som dem säger, be careful with what you wish for! Men å andra sidan så får jag motion, frisk luft och tid för mig själv (som om jag inte fått nog av mitt egna sällskap?), så det blir nog bra.